1) Följande är exempel på fåglar vars längd normalt ligger inom intervallet: sebrafink, risfågel, måsfink, kanariefågel och kinesisk dvärgvaktel.

2) Följande är exempel på fåglar vars längd normalt ligger inom intervallet: undulat och dvärgpapegojor (Agapornis spp.).

3) Följande är exempel på fågel vars längd normalt ligger inom intervallet: diamantduva.

4) Följande är exempel på fåglar vars längd normalt ligger inom intervallet: nymfkakadua och skrattduva. 

Måttet på fågeln tas från näbbspetsen till stjärtspetsen. Om stjärtfjädern saknas uppskattas måttet som om fjädern fanns. För änkor och vidafinkar i praktdräkt bortses från de förlängda stjärtfjädrarna, dock ska utrymmet vara så stort att fåglarna kan röra sig utan att stjärtfjädrarna, mer än tillfälligtvis, kommer i kontakt med burens golv eller väggar. 

Vid beräkning av minsta yta per fågel vid häckning, räknas endast föräldrafåglarna fram till dess att ungarna är självständiga. 

2 Utrymmets bredd 

Utrymmets bredd ska vara minst 2 gånger fågelns längd, dock minst 45 cm.

Bottenmaterial 

8 § Bottnen i burar till marklevande sällskapsfåglar ska vara täckt med strömedel.   

Inredning 

9 § Sällskapsfåglar ska hållas i en för sysselsättning berikad miljö som stimulerar dem att utföra sina naturliga beteenden och förhindrar att de utvecklar beteendestörningar. 

Allmänna råd till 6 kap. 9 §

Miljön bör innehålla för arten anpassade material, t.ex. naturmaterial, och anordningar att klättra, gunga och hoppa på, material eller föremål att gnaga på och plocka sönder samt bottensubstrat, inredning och foderanordningar som stimulerar födosöksbeteende. En för sysselsättning berikad miljö upprätthålls genom att berikningsföremål och metoder byts ut med så täta intervall att fågeln inte tappar intresset och slutar använda föremålen. Sällskapsfåglar bör dagligen ha tillgång till utrymmen där de kan utföra naturliga rörelsemönster såsom att flyga fritt. 

10 § Sällskapsfåglar av arter som inte är enbart marklevande ska ha minst två rena sittpinnar. Om flera fåglar hålls tillsammans ska det finnas sittpinnar i sådan omfattning att alla fåglar kan sitta på pinne samtidigt utan att konkurrens eller aggressivitet uppstår. 

Allmänna råd till 6 kap. 10 § 

Om flera sällskapsfåglar hålls tillsammans bör den totala längden av alla sittpinnar tillsammans vara större än det dubbla måttet på fåglarnas sammanlagda bröstbredd. 

11 § Sittpinnarna ska vara av en grovlek som är anpassad till fågelns fotstorlek och vara tillverkade av ett material som, utan att vara slipande, ger fågeln ett tillräckligt fotfäste. 

Allmänna råd till 6 kap. 11 §

Minst en sittpinne bör vara så grov att fågeln inte kan få tårna att mötas runt den. Sittpinnarna bör ha olika diameter eller form så att fågeln kan träna sina fötter med olika grepp. Sittpinnar bör vara tillverkade av trä eller annat material med liknande egenskaper. 

12 § Sittpinnarna ska vara placerade så att burens volym kan utnyttjas till längsta möjliga flygsträcka och så att fåglarnas spillning inte förorenar mat, vatten eller andra fåglar samt så att fåglarnas stjärtfjädrar inte annat än tillfälligtvis kommer i kontakt med foder, vatten eller burgolv. 

Allmänna råd till 6 kap. 12 § 

I en rektangulär bur bör minst två sittpinnar vara placerade på tvären i var sin ände av buren. Inredning bör inte placeras mellan sittpinnarna på ett sådant sätt att fåglarnas flygmöjligheter inskränks. 

13 § Marklevande sällskapsfåglar ska ha en inredning på burbottnen där de kan söka skydd. 

14 § Sandbadande sällskapsfåglar ska ha ren och finkornig sand för sandbad. 

15 § Badande sällskapsfåglar ska ha rent badvatten. Fågelbadets utformning och djup ska vara anpassat till fåglarnas storlek och art. Ett fågelbad får inte vara djupare än att fåglarna bottnar.  

Klimat 

16 § Sällskapsfåglar får hållas vid lägre temperaturer än vad arten under normala väderleks- förhållanden utsätts för i vilt tillstånd, under förutsättning att detta inte påverkar deras hälsa menligt och att de ges möjlighet att vänja sig successivt till den lägre temperaturen. Sällskapsfåglar ska alltid ha tillgång till ett utrymme där temperaturen överstiger 0°C. 

Belysning 

17 § Häckande sällskapsfåglar och sällskapsfåglar som hålls i en för dem ny miljö ska ha ett svagt ljus under natten. 

Foder 

18 § Om flera sällskapsfåglar hålls tillsammans ska alla, utan att hindras av varandra, kunna nå fodret. Sällskapsfåglar med hög ämnesomsättning eller särskilda behov ska ha fri tillgång till foder. Prydnadsfjäderfä som hålls utomhus eller i byggnad där temperaturen understiger 0 oC ska ges ljummet dricksvatten minst två gånger dagligen.  

Allmänna råd till 6 kap. 18 § 

Om flera sällskapsfåglar hålls tillsammans bör fodret vara tillgängligt så att minst en tredjedel av fåglarna har möjlighet att äta samtidigt. Tomma fröskal som samlas i foderbehållare bör avlägsnas så ofta att fodret alltid är åtkomligt för fåglarna.

Små sällskapsfåglar, av mindre längd än 15 cm, samt sällskapsfåglar som huvudsakligen äter nektar, frukter eller insekter bör ha fri tillgång till foder. Häckande sällskapsfåglar bör ha fri tillgång till foderkalk. Små sällskapsfåglar och fröätande sällskapsfåglar som inte skalar fröna bör ha fri tillgång till matsmältningsgrus. Små fågelarter, såsom kanariefåglar och liknande, bör ges matsmältningsgrus med en kornstorlek på 0,8 - 1,2 mm. Större fågelarter kan även ges matsmältningsgrus med en kornstorlek på 1,2 - 2,0 mm.

Uttaget från L80 lagen och ihopskrivet om enbart sällskapsfåglar från SJV av:

Emelie Hultberg  2014-11-01

SJVFS 2014:17

Saknr L 80

Utkom från trycket den 3 juni 2014